Hävringe

Generelt

Hävringe är ett besöksmål som inte är alldeles lättköpt. Dels ligger det mer än 6 sjömil från närmaste skyddande land, dels är hamnmöjligheterna mycket begränsade, och inskränker sig till ett fåtal platser för gästande båtar. Men får man plats, måste man ändå konstatera att hamnen är överraskande väl skyddad med tanke på det öppna läget. Hävringe har en lång och rik historia, först som fiskeläge under 1500- och 1600-talen, sedan som åretruntbemannad lots- och fyrplats, idag är tyvärr all bevakning indragen eller automatiserad. Men miljön är orörd och bevarad genuin tack vare lotssläkterna som fortfarande håller stugorna i skick. Hävringe har också en stark status som naturskyddsområde och är EU Natura 2000-område. Ett speciellt försök att hjälpa ejderstammen att undkomma havsörnen pågår här, ejdrarna erbjuds skyddade häckningsplatser i egna små ”hus”. Tiden får visa om det fungerar. Kommer man till Hävringe är det dessutom närmast omöjligt att inte få se säl. Fyrplatsen började med en båk 1751, som faktiskt är den som fortfarande står där, den är byggnadsminnesförklarad. I slutet av 1800-talet tändes fyren, den första lanterninen kom från Vinga. När kassunfyren Gustaf Dahlén på 1960-talet kom på plats och ersatte fyrskeppet längre ut i farleden blev Hävringe fyr inte lika viktig, men den lyser troget än idag. Det finns ett litet museum som visas vissa fasta tider under sommaren. Ön tas väl omhand av Hävringe el- och stugförening. Toa för besökare finns, men sina sopor tar man med sig därifrån.