Kråkmarö - Tjälvassa, Norrbåtsflagen

Generelt

Varken förr eller senare kommer en skärgårdsö att ha blivit så grundligt beskriven som Kråkmarö, i det otroligt omfattande verket ”Kråkmaröborna” av Anders Boqvist och Per Gräslund. Per var bördig från Gräsmarö och blev hedersdoktor för sin forskning om Gryts skärgård. I boken beskrivs allt om hur släkterna levde och dog, hur de delade jord och vatten, hur de byggde och bodde och om fiske, jakt och sälfångst. Kråkmarö har inte längre bofast befolkning, men lever upp på sommaren, och markerna sköts tillräckligt bra för att mycket av det äldre kulturlandskapet ska vidmakthållas. Kråkmarö är fint att se. I Norrbåtsflagen ligger man närmast de bebodda delarna av ön, och det är också där de öppna kulturmarkerna ligger. Det är dock lite skralt med landförtöjningsmöjligheterna, det handlar mer om svajankring här. I Kärringashål finns dock ett litet undantag, där kan motorbåtar och mindre segelbåtar få landförtöjning. I sydliga vindar skulle man kunna tro att det var lä i Norrbåtsflagen, men här visar sig en liten nackdel med de öppna kulturmarkerna – vinden blåser över! Men visst får man tillräckligt lä och bra ankarbotten för att våga ta en sväng iland med jollen. I nordliga till ostliga vindar är situationen en helt annan, då ligger man i gott lä i vikarna på Armnösidan. Ett alternativ med bättre möjligheter att ta iland är Tjälvassa, den innersta delen av Brannersvika. Viken är vacker och har många fina klippstränder, skogen och de höga bergen läar i alla vindar utom nordliga till nordostliga. Blir man överraskad av sådana vindar finns räddningen nära i Norrbåtsflagen på Armnösidan. Den innersta delen av Tjälvassa är grund, men motorbåtar och mindre segelbåtar kan ändå komma in till klippan längst in. Från Tjälvassa kan man söka sig söderut genom skogen till vägen som leder till byn, det är en trevlig promenad på en knapp kilometer.