Kusön - Korshamn

Generelt

Kusön är Gästrikekustens största ö. På nordsidan av den skogsklädda ön finns en allmän brygga att lägga till vid. Hamnen har bänkbord på bryggan och vid den välordnade grillplatsen. En liten bit upp i skogen har man ett dass och ett sopkärl. Stigen söder ut leder till välbevarade och pittoreska gamla fiskebyn Kusöby med ett tiotal fritidsbostäder. Här går stigen emellanåt över stugtomter varför man bör tänka på att visa stor hänsyn. Söder om byn fortsätter stigen i sydvästlig riktning till Aldernäset som man kan läsa om i nästkommande hamnbeskrivning. Sträckan mellan Korshamn och Aldernäset är 3,5 kilometer enkel väg och är något kuperad. Högsta höjden längs stigen når omkring 30 meter över havet. Förr i tiden var här ett fiskeläge. Bara 100 meter öster om byn ser man en våtmark som var fiskelägets första hamn, men som på grund av landhöjningen har snörts av från havet. Nyhamn öster om den gamla hamnen är alltså anlagd som en nyare hamn, som framgår av namnet. När Gustav Vasa på 1500-talet utsåg ön till en kronoö, för att få in skatt på strömmingsfisket, fick den namnet Kungsön. Genom århundraden har namnet sedan på ett naturligt sätt genomgått en uttalsmässig förenkling, en så kallad assimilation, vilken har resulterat i Kusön. Senare ägdes Kusön av Axmar bruk. Ön hade bofast befolkning från slutet av 1700-talet till 1960-talet. För brukets räkning bedrevs för länge sedan fiske, kolning och jordbruk. År 1968 lämnade de sista bofasta ön och sedan 1978 ingår ön i Axmars naturreservat. En gammal Kusöbo har berättat att ön Tokharen lär ha fått förledet till namnet utifrån hur tokigt ön låg till i förhållande till fiskeläget. Det var tokigt att ön inte låg lite längre österut så att den hade kunnat utgöra ett bättre skydd för fiskehamnen. Ett 19 meter långt fartyg lastat med järnmalm som var på väg till Axmar Bruk förliste vid en grundstötning väster om Tokharen och ligger nu där på 3-6 meters djup. Det är okänt vilket skepp det är och när det förliste men ombord fanns en kruka av keramik som är tillverkad i Bobergs fajansfabrik i Gävle omkring 1870, så det hände någon gång därefter.