Mansö - Söderviken

Generelt

På rimligt avstånd från från ”sjöfyran” genom den vackra Sankt Anna-skärgården ligger Mansö. I sin norra del är ön en rejäl bergklump som i höjd faktiskt överträffar sin mer välkända granne Kupaklint med några meter. I detta område är det bara Missjö Västerö som är högre. Mansö syns alltså rätt bra från farleden, och det är inga problem att ta sig dit från leden i höjd med Stora Fågelö. På Mansö finns två vikar som kompletterar varandra i fråga om vindskydd. På Mansös västsida finns en större vik ungefär mitt på ön, här ligger man i perfekt lä av det höga berget när det blåser vindar från nordost till sydost. Även för sydliga vindar ligger man bra. Stränderna är ställvis långgrunda och ställvis branta, men det finns tillräckligt med bra strand att komma iland på, både för segelbåtar och motorbåtar. Blåser det västliga vindar är denna vik olämplig. Då satsar man istället på den synnerligen trivsamma lilla viken på Mansös sydostsida. Den är dessvärre inte så stor och rymmer inte mer än en handfull båtar, men den är charmig med totalt lä för västvind tack vare skogen och berget. Vikens norra strand är en kajklippa med fullt djup intill, och den motsatta stranden har också ett par välkomnande klippor även om de är lite brantare. Man kan krypa ända längst in i viken, och är man ensam eller överens med sin granne kan man även ordna en akterförtöjning i land.