Norröra, Söderöra

Generelt

De flesta vet att Norröra är Astrid Lindgrens "Saltkråkan", och merparten av filmens scener är inspelade autentiskt i den fina bymiljön. Därför vill många besöka ön. Det är dock enklare att göra det med turbåt än med egen båt eftersom någon egentlig gästhamn inte finns. Man kan tillfälligt ta iland vid den lilla träkajen innanför ångbåtsbryggan som inte får blockeras, det går trafik till den hela dagen. Vissa möjligheter finns också vid klipporna på norra sidan av ångbåtsbryggan, där är kinkigt men vad gör man, i övrigt är stränderna nämligen privata eller långgrunt steniga, exakt som man kan förvänta sig av en ö med ordet "ör" i namnet. Men kommer man iland blir förväntningarna uppfyllda, detta är verkligen Saltkråkan. Och i Snickargården serveras kaffe och bullar om man hittar dit. Snickargården är ursprungligen uppförd på Svartlöga men flyttad hit i början på 1800-talet. Många hus här är gamla, det äldsta ligger inte helt otippat mitt i byn och fyller snart 300 år. När man sett sig mätt på bymiljön tar man en promenad på den ca 2 km långa slinga som går runt ön. Söderöra har inte fått draghjälp av Astrid Lindgren men har en lika fin bymiljö, husen står tätt och utifrån byfladen ser allt mycket pittoreskt ut. Norr- och Söderöra har alltid samarbetat, på Söderöra fanns korna och Norröra stod för tjuren. Mest känt var Söderöra för sitt båtbyggande, nestorn var Einar Sjöblom som lär ha byggt över 400 stora och små båtar på Söderöra. En nutida sevärdhet på Söderöra är bönehuset som fått EU-stöd för restaurering. Hembygdsföreningen har en utställning om Söderöra i boden intill. Inte heller Söderöra har någon gästhamn, även här är man hänvisad till att ligga tillfälligt intill ångbåtsbryggan.