Velamsundsviken

Generelt

Velamsundsviken är en överraskande trevlig bekantskap för den som trodde att man måste komma långt ut för att bli fri från storstadens larm och bebyggelse. Här är visserligen bebyggt, men inte mer än i mellanskärgården, och Kärrtorpsviken är ren vildmark och ingår i ett stort naturreservat. I den kan man ligga mycket skyddad utom i västvindar, kanske helst på svaj, det är bara i vikens mynning det går att ta iland med någon större behållning, men där är fina solklippor. Bakom Bergholmen finns å andra sidan skydd för alla västvindar. Stranden där är dessvärre ganska brant och det finns bara någon enstaka plats att ta iland på. Vill man svajankra i skydd av Bergholmen får man ta sig ganska nära land, det djupnar fort mot öster. Bergholmen är hög och obebyggd och på öns västsida är det rejält djupt. Här gömde man undan och förtöjde stora fartyg under andra världskriget. Idag kan stranden göra fredligare tjänst i solens och badets tecken och de jättelika järnringarna kan ses som monument över en sämre tid. Längst in i den långa Velamsundsviken (utanför Hamnguidekartan) ligger Velamsunds Gård som är värd ett besök. I båthamnen finns gästplatser för 2-3 båtar intill restaurangen "Långa Raden". Velamsunds Gård har mycket gamla anor, och på 1600-talet gjorde man något så ovanligt som att starta vinproduktion, det går än idag att se rester av terrasseringar och bevattningssystem på den soliga östra sluttningen av Velamsundsviken. Hur det gick? Dåligt... Den som studerar sjökortet runt Tegelön och Velamsundsviken kan med all rätt fråga sig hur de lustiga veckodagsnamnen på öarna, till exempel "Tisdan", "Lördan" etc kommit till. En förklaring (bland flera) är att man använde dessa små holmar för bete, men betet räckte bara någon dag, så boskapen flyttades efter ett veckoschema mellan holmarna.