Norra Rävsöviken

Generelt

Norra Rävsöviken är ett perfekt utgångsställe för att komma till ett eldorado för alla som är intresserade av orkidéer och en rik flora i övrigt samt fåglar och andra djur. Mitt på Nordingrås östra sida ligger halvön Rävsön som var en ö tills landhöjningen ombildade den till en halvö. Viken på nordvästra sidan av halvön heter Norra Rävsöviken. Innerst i viken delar den upp sig i två vikar med Holmudden som skjuter ut mellan dem. Den västra och största viken heter Halsviken och är en skyddad svajhamn. Längst in i viken finns en sandstrand, i väster går den lummiga reservatsskogen ända ned till vattenbrynet och på Holmudden i öster ligger några fritidsbostäder. Längs havsstranden finner man en mängd olika växtarter. Om man tar jollen i land kan man bege sig in i Halsviksravinens naturreservat som är som en dold oas med fina, markerade strövstigar och en stor artrikedom bland både växter och djur. Man har vid inventeringar hittat över 260 kärlväxter. Sydliga arter som vitsippa, den svagt lila tandroten och den gulblommande skogssallaten växer här tillsammans med många andra som inte borde kunna finnas så här långt norrut. Vårärt förekommer frekvent i ravinen och en vit va- riant av hässleklocka som är mycket sällsynt i regionen finns här också tillsammans med flera orkidéer, bland annat skogsfru och nästrot som båda saknar klorofyll och därför inte har några gröna delar. Även djurlivet är rikt i reservatet. Det märks särskilt på den ständiga fågelsången under våren. Det är trastar som rödvingetrast och sångare som grönsångare och härmsångare som står för symfonin. Området är även en betydelsefull rastlokal för flera kustfåglar. På Rödbergsudden strax norr om Halsviken, som är ett senare tillskott till reservatet, växer en naturskog bestående av barr- och lövträd utan mänsklig påverkan sedan länge. Av den anledningen utgör död ved bra livsvillkor för flera svamparter, exempelvis rynkskinn som är rödlistad som sårbar och ett säkert tecken på att skogen är gammal och orörd. Den är lite knölig eller vårtig på ytan och fransig i kanterna. Färgen är vit eller svagt beige men äldre rynkskinn är mer ockrafärgade.