Oaxen

Generelt

Ön med det egendomliga namnet Oaxen är, liksom ön i närheten med det ännu egendomligare namnet Karta, en klippa av urkalksten som till sitt ursprung är besläktad med kalkstensöarna Runmarö och Munkö i Stockholms skärgård. Namnet Oaxen har man velat förklara som ett ursprungligt ”Ohagsön”, det vill säga en obehaglig plats med farliga klippor och grunduppfyllda omgivningar. Så farlig är väl inte ön egentligen, den stiger med branta väggar från de omgivande djupen på 20–30 meter. Desto värdefullare visade sig ön vara under 1800-talet, då man började utvinna kalken industriellt i stor skala. Här växte ett brukssamhälle upp med flera hundra innevånare, man hade till och med egen biograf. Man bröt kalken ur stenbrottet på ön och brände den på plats i de många ugnarna. En av dessa ugnar har restaurerats och är byggnadsminne, det finns bara en likadan i Bläse på Gotland. Naturen på Oaxen står minsann inte kulturarvet efter. Tack vare kalken är floran överdådig och speciell, här finns alvar-liknande marker med många rödlistade arter både inom floran och faunan. Inte konstigt att ön gjorts till Natura 2000-område. Det här är viktigt att bevara, så passa på att ta en titt. Oaxens livaktiga och ambitiösa hembygdsförening bevarar nu så mycket som möjligt av den gamla miljön och ön är öppen för besök. Båtburna gäster välkomnas i första hand vid den gamla ”Kalkbryggan”, men är det fullt där kan man få hänvisning till ytterligare platser. Ön är lagom stor för en rundvandring på några kilometer genom både natur och kultur, och promenaden avslutas lämpligen på cafét på öns södra del där enklare förtäring kan erhållas under helgerna. När den sista sprängsalvan avklingade år 1974 och Cementa lade ner verksamheten blev ju frågan vad som skulle hända med ön. Men Oaxen blev inte avfolkat, man satsade på att bygga om de gamla kalksilorna till bostadsrättslägenheter där man kan bo med en exklusiv utsikt i en spännande miljö. Det 35 meter djupa brottet fylldes med vatten och är nu en kristallklar dricksvattensjö. Men med badförbud förstås!