Söderboda

Generelt

Innanför Söderboda fiskefyr på nordvästra Gräsö finns inga gästplatser och det är heller inte gott om utrymme, så det gäller att lägga ankaret på rätt ställe. Kanske är detta egentligen mer av en nödhamn med hänsyn tagen till de som bor här och har sjöbod inne i vikens sydöstra del. Skäret mitt i viken är slätt, bulligt och inbjudande. Fiskefyren som sitter på en stolpe på udden i början av viken anlades 1929. Med tanke på de vackra sjöbodarna är det lätt att frammana en bild av fiskares arbete i omgivningarna. På gistgården på bergsknallen alldeles norr om sjöbodarna torkades fiskenäten. Längre österut har nu viken grundat upp men här fanns tidigare ett fiskeläge. Kvar är bara lämningar av båtlänningar, bryggor, en husgrund och en källa. Runt yttre delen av viken, på Kummelbådan, finns lämningar av en lastageplats, en slip (räls) med en vagn, en saltbod och en smedja. Det är dock inte bara fiske som har bedrivits i hamnområdet. Under 1800- och 1900-talen bröts järnmalm och fältspat öster om fyrudden. Gräsö som är Sveriges tionde största ö är en effektiv vågbrytare, 30 kilometer lång och några kilometer bred. Som det brukar vara på öar är dialekten lite mer ålderdomlig med ord som inte är så lätta att förstå. Gräsöbornas ord för flickor var stintor och att glittra betydde le. Bortfall och tillägg av h finns inte här som i Roslagsdialekten i allmänhet. När en sydligare rospigg skulle ha pratat om hörn och ök skulle en Gräsöbo ha sagt örn och hök.