Alnön - Ankarsvik

Generelt

Strax söder om Alnöbron ligger Alnö båtklubbs hamn och en av Svenska Sjöräddningssällskapets stationer. Båtklubben har inga egentliga gästplatser men brukar kunna hjälpa till att ordna en gästplats när någon hör av sig. Här finns mastkran och travers för båtlyft för max 12,5 ton vid akut behov. Om man behöver brådskande hjälp med båtservice kan man kontakta klubben som försöker hjälpa till att hitta en lösning. Klubblokalens faciliteter kommer man i regel inte åt. Alnöbron som är 1042 meter lång och har en seglingsfri höjd på 39 meter byggdes 1961-1964. Fram till 1972 var den Sveriges längsta bro. Omkring 600 meter rakt österut från hamnen hittar man bland annat en livsmedelsaffär, apotek samt några få pizzerior och restauranger i Alnö centrum som heter Vi. Ungefär 5 kilometer längs vägen söderut på Alnön kan man njuta av en fika eller lunch på före detta alpinisten Veronica Smedhs kafé och konditori Virriga Bakverk. Alldeles bredvid ligger den lika populära restaurangen Carlsvikspiren som bland annat serverar havets läckerheter, högrevsburgare och veganska rätter. Båda dessa ställen ligger mellan Gustavsberg och Ankarsvik. Man kan ta buss 75 från Vi centrum. Under skogsindustrins stora era under en hundraårsperiod från omkring 1850 och framåt etablerades många sågverk och cellulosafabriker längs Bottenhavskusten, och Sundsvallstrakten var inget undantag. Sveriges allra första ångdrivna såg anlades 1849 i Tunadal strax norr om Sundsvall. Bara på Alnön fanns nittton sågverk, och ett av dem låg i området där Alnö Båtklubb har sin hamn. "Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg" har blivit bevingade ord från Elias Sehlstedts dikt "Sång i Ångermanland" från 1872. Det fanns flera anledningar till expansionen inom sågat virke och pappersmassa. En av dem var den stora efterfrågan på sågade trävaror i England där man hade skövlat all skog, en annan att näringsfrihet infördes i Sverige 1864 och en tredje att exporttull på trävaror avvecklades i mitten av 1800-talet liksom engelska importtullar. Till England var bland annat så kallade pit props, eller bara props, en stor exportprodukt. Dessa träbjälkar användes i Englands kolgruvor för att stötta upp gruvgångarnas tak.