Ekö, Iskär

Generelt

Söder om Simpevarp finns en halvskyddad liten farled mot Figeholm och Oskarshamn, den är bättre än inget när det är tjurigt väder till havs. Men man ska inte förvänta sig lä och stilla vatten överallt i denna led, den är öppen här och var, och har dessutom en utprickning som skulle kunna kallas ”intressant”. Inte konstigt att leden kallas för ”plockepinn”. Det gäller att hänga med, fel sida om en prick kan bli ödesdigert. Den nordligaste naturhamnen i denna led är Ekö-Iskär, en sjömil söder om kärnkraftverket, vars närvaro man knappast kan bortse från. Hamnen är åtminstone ett tänkbart andningshål om man tycker att sjön är grov och farleden kan vänta. Sjölä får man här inne, men öarna är ganska låga. Vid vindar kring ost är risken stor att man blir besviken på denna hamn. Man bör också vara öppen för att låta svajankring bli slutresultatet, på svaj kan man ligga bra på flera ställen, men stränderna är ordentligt steniga och erbjuder inte många vettiga platser för landförtöjning. Man är ju trots allt i Småland. Men ett lysande undantag hittar man faktiskt redan i infarten, där man på Lilla Håmskärs strand har en riktigt förtöjningsvänlig äkta granitklippa att ligga vid. Om man är beredd att ha det ganska öppet omkring sig. På Iskär – som en gång i tiden hette Idskär – bodde under 1900-talets första del en familj där sonen Johan Andersson redan i späd ålder lärde sig att bygga båtar. Hans båtar kom med tiden att räknas till de absolut främsta i hela Misterhultsskärgården. Bostället finns kvar, men nu är det länge sedan det fanns fastboende på Iskär.