Fjäderholmarna

Generelt

Ögruppen har inget med fjädrar att göra, namnet ska uttydas "Fjärdholmarna". Här har det alltid varit liv och rörelse, utom under en dyster tid efter första världskriget fram till 1976 då militären höll landstigningsförbud här. Före den dystra tiden flödade det mesta här. Dels kunde man här köpa ett brännvin som var mycket renare än det statliga finklet, Den fiffige "Brännvins-kungen" Smith kunde konkurrera så länge han höll sig utanför stadens gränser, och ordnade fria köpresor hit under 1870-talet. Gratis båt, en gång i halvtimmen. Men här fanns också en tjusig restaurang, "Grand Restaurant Bellevue" som låg högst på öns östra udde, med fin vy mot Stockholms inlopp, grunden finns fortfarande kvar. Där hölls societeten. Och lite längre västerut i bukten låg skärgårdsbornas favoritkrog i en betydligt enklare stuga. Förmodligen hade man minst lika roligt där. Här övernattade alla fiskare som skulle vara tidigt inne vid Slussens fisktorg nästa morgon, och här stiftades många skärgårdsäktenskap bland medföljande drängar och pigor. Efter den dystra tiden blev det åter full fart när Fjäderholmarna öppnades för allmänheten på 1980-talet. Här finns nu massor av hantverksbodar, keramik och gallerier, här finns ett allmogebåtmuseum, här lagrar Mackmyra sina whiskyfat och erbjuder provning, här finns bryggeri, kaféer och restauranger, rökerier och glassbarer. En gästande båtturist kan eventuellt bli lite omtumlad av att ha hamnat mitt i ett av Stockholms mest uppskattade utflyktsmål, här går turbåtarna närmast i skytteltrafik under högsäsongen. Många stadsbor tar sig till Fjäderholmarna bara för att sola och bada. Kontrasten mot en stilla naturhamn i ytterskärgården är stor. Men det är just det som gör Fjäderholmarna så lockande, här finns spännande och intressant sysselsättning och mat för hela familjen oavsett ålder. Om man korsar Sandhamn och Skansen kanske man får något i stil med Fjäderholmarna.