Frånö

Generelt

Alldeles sydost om Kramfors på västra sidan om Ångermanälvens utloppsvik 8 sjömil från Högakustenbron ligger Frånö. Kramfors Båtklubb erbjuder här i sin ombonade och välskötta hamn några platser för gästande båtar. Båtklubben som grundades 1948 är en av älvens äldsta. Det ljusa och fina klubbhuset är åtkomligt för gäster åtminstone dagtid och ofta även kvällstid under högsäsong. Här finns möjlighet att laga mat och diska samt köpa glass. En bra grillplats med sittplatser runtomkring finns bredvid sjösättningsrampen. Om man behöver tanka diesel ringer man telefonnumret som finns anslaget vid pumpen och om man önskar låna cyklar vänder man sig till hamnfogden eller jourhavande medlem om man inte hittar någon medlem i hamnen som kan hjälpa till. Till Kramfors centrum med livsmedelsbutiker, apotek, systembolag och restauranger är det 4 kilometer. Bastun på bryggan är bara till för medlemmar men om man har tur kan man kanske bli medbjuden av en sådan. En kilometer rakt söder om hamnen ligger Frånöhögarna, varav den största även kallas Gudmundshögen. Detta är den största järnåldersgraven i Ångermanland och är 30 meter i diameter och 4,5 meter hög. Sägner berättar att stormannen Gudmund är begravd här. Detta kan vara bakgrunden till namnet på Gudmundrå socken. Frånö är en plats känd från händelserna som brukar benämnas Ådalen 31. Under den stora depressionen som hade sin upprinnelse i börskraschen 1929 drabbades Ådalen av en enorm arbetslöshet som medförde stor nöd och hungriga magar. Lönesänkningar drabbade de flesta av de som hade jobben kvar. Arbetare vid sulfatfabriken i Sandviken norr om Kramfors sympatistrejkade för andra i koncernen som skulle få timlönen sänkt med fyra öre från en krona och arton öre. Koncernägaren rekryterade då strejkbrytare för att kunna lasta fartyg. På grund av anställningen av strejkbrytare, som dessutom fick tre gånger högre timpenning än den ordinarie, arrangerades ett protestmöte i Kramfors och sedan tågade uppretade arbetare till Sandviken där de fick tag på några strejkbrytare och utsatte dessa för hot och möjligen misshandel. Poliskåren var för liten för att kunna hindra det inträffade, och det var då inte lagligt att ta hjälp från andra kommuner. Länsstyrelsen tog därför in militär hjälp för att skydda strejkbrytarna. Dagen efter, torsdagen den 14 maj, fattade Transportarbetareförbundet vid ett möte i Frånö Folkets hus beslut om sympatistrejk för alla arbetare vid alla sågverk och massafabriker i hela Ådalen. Från Folkets hus tågade ett flera kilometer långt demonstrationståg med upp emot fyra tusen personer till Lunde där strejkbrytarna var inhysta. Kapten Mesterton som ledde de sextio soldaterna tyckte sig kunna se vapen bland demonstranterna och höra skott avlossas, men så var inte fallet. När tåget hade hundra meter kvar beordrade han eld. Fem personer dödades och fem skadades. Efter en stund blåste en medlem i arbetarnas musikkår signalen "eld upphör" i sin trumpet, vilket lär ha fått slut på militärens skottlossning. Nära Lunde Folkets hus finns idag en skulptur av en arbetare och en militärhäst och informationstexter att läsa som ett minne från det inträffade. Vid Gudmundrå kyrka ligger fyra av de fem dödade begravda och på graven finns en tänkvärd dikt av Erik Blomberg.