Otterön

Generelt

Otterön ligger sydväst om Grebbestad och är den största ön i detta skärgårdsområde. Ön ingår i Otteröns naturreservat, och Södra Dyvik är den del av reservatet som är mest intressant för båtfolket. Här finns en fin strand på västsidan av viken och en underbar sandstrand innerst i viken, med mycket gräs innanför. En solcellsdriven toalett är utplacerad här. Otteröns naturreservat har en varierad natur med vacker lövskog som ramar in dalsidorna och de branta sluttningarna. Området är vida känt för sina goda klättringsmöjligheter och Bohusgraniten ger perfekt friktion för klättring om du vill ägna dig åt det. Ön har en rik flora med sällsynta blommor, och det växer orkidéer, brudspirea och honungsblommor i den mycket kalkhaltiga jorden. Det finns flera plana områden på ön som lämpar sig väl för lek och spel, och det finns informationsskyltar, toaletter och soptunnor på flera ställen. Tidigare var det stor aktivitet på ön, och öborna arbetade med en omfattande täkt av skaljord som är uppbyggd av rödalger och skal från snäckor, musslor och havstulpaner. Skalgruset siktades, torkades och skeppades sedan iväg till glasindustrin eller gick till hönsen. Vid Katrineberg, sydväst om hamnen, ser du tydliga spår efter den här verksamheten i form av blottlagt skalgrus och några gamla byggnader. Det bedrevs också stenhuggeriverksamhet på Otterön och du kan se lämningar efter gamla stenbrott på flera ställen. Nu finns inga bofasta invånare kvar på Otterön, så bebyggelsen vid Katrineberg och Röd är numera fritidshus. Det går stigar kors och tvärs som tar dig över den kuperade och höga Otterön. Från den högsta punkten som är 61 meter över havet har du en fantastisk utsikt över skärgården och havet i väst. Dit är det cirka 1,5 kilometer att gå från stranden längst in i Södra Dyvik. Omkring 400 meter norr om öns högsta punkt finns ett gravröse från bronsåldern. Vid Röd på öns nordostspets står en märklig kopia i cement av en runsten med den längsta runskriften på urnordiska som någonsin har hittats. Originalet uppges vara från år 400. Ön har många skålgropar från bronsåldern också. På öns västsida kan du besöka en gammal gravplats, Kyrkogårdssand. Här kunde sjömännen begrava de som hade dött under resan eller som hade omkommit vid skeppsplundringar. Evert Taube har också gjort sitt för att Otterön har blivit känd. Sommaren 1954 bodde han i ett hönshus på ön, där han skrev sångerna "Så länge skutan kan gå" och "Solig morgon".