Rammen

Generelt

Rammen ligger öster om Rörö och är en liten ö med sparsam vegetation, men med flera fina vikar att bada i. Dessutom finns flera bra fiskeplatser runt den 1000 meter långa ön. Den största sillperioden i Bohusläns historia varade från 1747 till 1809. Det kom en jämn ström av människor hit som antingen hyrde in sig i eller byggde sina egna stugor. Ute i Europa ökade befolkningen och salt sill var en av de största handelsvarorna. Överallt på holmar och öar växte sillsalterier och trankokerier fram, och när det inte gick att sälja allt, kokade man ut oljan ur sillen och sålde den som lampbränsle bland annat till gatlyktorna i Paris. Precis vid den stora nord-sydliga farleden ligger Rammen, en hamn som segelskeppen uppsökte när vinden stod på som värst. På västsidan av Rammen byggdes 1803 "Sillsalteri och Trankokeri Wärket Rahmen". Det bestod av en rödmålad huvudbyggnad i två våningar, med kakelugnar och brutet tegeltak. Trankokeriet med åtta kittlar var femton meter långt och tio meter brett och hade också två våningar. Salteriet var stort, 55 gånger 10 meter, och till en tredjedel byggt på pålar ute i vattnet. Därtill fanns arbetarnas hus, bodar och bryggor. Det bodde 80 personer här ute under säsongen. I vattnet fanns en damm där avfallet spolades ut. Stanken var förfärlig. Bokhållaren Anders Andersson, som ägde halva anläggningen, bodde här året om med sin familj. Han hade det bra ställt, något som hans vackra hus också visade. Han hade speglar i förgyllda ramar, ostindiskt porslin och silverbestick. Bokhållaren drev också en välbesökt krog. Trankokeriet var igång dygnet runt hela säsongen. Men sillen försvann, och 1824 var allt nedplockat, raserat och sålt. Bara lämningar av husgrunderna återstår kvar idag längst ut på udden på västsidan av Rammen. I Fiskemuseet på Hönö finns en modell av anläggningen som låg här på Rammen.