Lövgrund

Generelt

I nordöstra Gävlebukten ligger Lövgrund och på öns nordsida kommer man in till en fantastisk uthamn med en charmig liten by. I hamnen har man såväl grill och bänkbord som torrdass och vedeldad bastu. En liten stig genom skogen leder till den gamla fiskarbebyggelsen och till Lövgrunds vitmålade fiskarkapell från 1831 som är väl värt ett besök. Det har en ljus, enkel inredning. Det användes inte bara av Gävlefiskarna på ön utan också av dem på Vitgrund. Vid kapellet finns en vattenbrunn och ett dass. Ett flertal gistgårdar mellan byns gamla fiskarstugor minner om fisket förr i tiden då näten var av bomull, vilket krävde att de behövde torkas och lagas mer än dagens nät. Man behöver tänka på att visa hänsyn mot de som har stugor i byn och respektera tomtgränserna. Fågellivet är rikt på och kring barrskogsklädda Löv-grund som har fina strandängar och ett stort klapperstensfält längs Kallörens västra strand norr om byn. Havsörn ses emellanåt segla i skyn. Även floran är rik. Lövgrund donerades av drottning Kristina till Gävle stad i mitten av 1600-talet för att användas för fiske. Gävlefiskare grundade ett fiskeläge som fiskare från Bönan och Utvalnäs övertog och använde till 1950-talet. Längs stränderna finns många stenar och en av dem är mycket speciell. Strax norr om gästbryggan kan man titta närmare på Rudmansstenen. År 1731 höggs ett vattenståndsmärke in i en sten som kom att uppkallas efter Johan Rudman, som tillsammans med Anders Celsius stod bakom idén. På den tiden fanns en teori om att havsnivån sjönk på grund av avdunstning. Ett nytt märke 80 centimeter längre ned på stenen höggs in 1831. Det skulle dock dröja till 1890 innan landhöjningsteorin blev allmänt accepterad. Numera är landhöjningen i den här regionen omkring 7 millimeter per år. Måttet inkluderar inte höjningen av havsnivån på grund av klimatpåverkan.